Vecka 29
Då var det äntligen måndag och ny vecka!! :)) Här kommer lite information om vad som händer med oss denna vecka! ♥
Bebis
Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis. Pojkar väger ofta lite mer än flickor.Barnet växer och frodas. Nu är det ungefär lika långt som en vanlig skollinjal, men olika barn är olika långa redan nu. Barnet har antagligen fortfarande inte lagt sig till rätta utan ligger ibland med huvudet nedåt och ibland med huvudet uppåt eller åt sidan. Vikt 1 400 gram och längd 39cm.
Mamma
Barnet och magen fortsätter att växa och det kan kännas som om dina inre organ trängs undan. Fostrets sparkar kan ses utanpå magen. Att känna mycket sparkar är helt normalt. En del känner mindre än andra. Från livmodern ner mot ljumsken går det så kallade livmoderband. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan du känna en smärta som strålar ut mot ljumsken och blygdläpparna. Efter förlossningen drar banden ihop sig och besvären går över. Kanske känner du av förvärkar? Ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga dig i ett varmt bad. När du slappnar av avtar värkarna.
Pappa
Har du och din partner börjat boa än? Boande innebär att hemmet och rutinerna iordningställs och ses över inför den nya familjemedlemmens ankomst. Ni kanske köper barnvagn, skötbord, vagga och spjälsäng. Tänk på att vissa barnvagnsmodeller måste beställas i god tid. Var ska skötbordet stå? Vilken barnvagn har fått bäst i test? Måste vi ha en ny barnvagn? Vagga kanske ni inte behöver och spjälsängen kan ni kanske vänta med. Bilbarnstol är ett måste om barnet ska färdas i bil.
Boandet innebär kanske också att ni organiserar hemmet på andra sätt. Lagar trasiga möbler. Flyttar, bygger ut eller renoverar? Städar i källaren? Målar om och tapetserar? Eller kanske syr gardiner och vårdar kläder. Allt för att skapa ett välkomnande hem. Gör en lista på vad ni vill ska göras - men ställ inte alltför höga krav på er själva.
Info hämtad från www.vardguiden.se
Mina egna tankar och funderingar
Känner att oron inte vill försvinna över allt som kan hända.. Sent missfall, fosterdöd, svår förlossning mm mm mm.. Jag trodde att det bara var dom 12 första veckorna som man oroade sig för missfall, men icke! Tror det tillhör föräldrarskapet, det kommer säkert alltid finnas något att oroa sig för även om barnet blivit vuxet :)
Varma Kramar
Linda ♥
Kommentarer
Trackback
